En Höstdikt.
Jag sitter hemma och tittar ut genom fönstret och ser en dimma. För jag går in i dimman och ser bakåt i tiden.
Då ser jag en ö i medelhavet. Där skulle jag leva och ha det bra.
Det ska vara mat på ön. Det ska finnas en resaturang. En kock. En betjänt. Och en som handlar mat till mej.
Och en som sköter om mej. Då mår jag jättebra och en dag så kommer jag att hitta kärleken.
Det får ta den tid det tar. Allting i livet får ta den tid det tar.
Jag älskar att leva.
Vissa dagar är det mindre roligt att leva men man vet ju att det kommer bättre dagar.
Det är jag som kan förändra inte nån annan. För man kan inte äga en person.
Ha en bra Lördag snart är det Jul igen...
Här är mitt drömliv. Så här vill jag leva på en öde ö och inte ha några bekymmer.
Bara njuta av livet. Livet är kort.